|
|
 |
|
| Olga |
|
| Jenkins |
|
| Fanny |
|
|
|
Vi har mist tre av våra hundar sedan vi startade uppfödningen. Det har varit jobbigt men tack och lov så
har de uppnått ganska hög ålder.
Trebula Jenkins, kallades för Jenkins , var en stor mysig hane. Han var ca 63 cm hög och vägde ca 40 kg. Väldigt
lättlärd och trevlig på alla sätt, utom när det gällde andra hanhundar, det tyckte han inte mycket om. Antagligen eftersom han blev
ganska mycket påhoppad som
valp. Men det blev bättre med åren. Han gillade att spåra och vi tränade ganska mycket lydnad.
Det blev väldigt tomt efter honom. Vi var tvungna att ta bort honom 28 januari 1999,eftersom benen inte ville vara med längre.
Bara ett par dagar tidigare lekte han och var glad och pigg Jenkins blev 10.5 år. Vi saknar honom mycket än!
Den andra hunden vi mist är Sensato´s Oppenheimer Schloss. En väldigt snäll och mysig tik. Under de
11,5 år hon levde var
hon bara osams med en enda hund. Och det hade hon väl egentligen giltiga skäl till, eftersom hon ett par dagar tidigare genomgått en livmoderoperation , och var lite ur gängorna.
Det var den tiken vi hade tänkt att ha till vår första kull. Tyvärr blev hon aldrig dräktig, trots
att veterinärerna inte
hittade något fel på henne.
Fanny fick somna in i september 2001, även där var det bara benen som inte höll för
henne. Även Fanny är otroligt saknad
av oss ! Men vi är glada att vi fick många fina år med dem båda.
Våran lilla Olga blev 10 år och 4 månader. Hon lämnade oss med stor sorg den 2 december 2002.
Olga var min dotter Lindas hund från början. De tränade mycket tillsammans och Olga var på en massa utställningar ,där det ofta gick väldigt bra för henne. Jag hoppas ,som jag skrivit förut, att det finns något efter detta liv och att hon då får träffa sina bästa kompisar Jenkins och Fanny igen. Fortfarande är sorgen fruktansvärt jobbig. Hon gav oss så mycket.
 |
|
|
|
|
|
|
|
| |
-----------------------------------------------------------
Skrivet av " lillmatte " Linda efter Fanny's ( Sensato's Oppenheimer Schloss ) död i september år 2001.
Vi saknar...
Din kropp, kroppen som visade att du var fylld av godheter,
godheter precis som ditt lilla bultande hjärta,
hjärtat som slog för glädje mat & sömn.
Vi saknar
Dina guldbruna ögon i ditt skrynkliga ansikte
ögonen som gav oss alla tillit , kärlek & glädje
Vi saknar...
Dina ljuvliga snarkningar ,
Snarkningarna som ingav lugn & harmoni.
Snarkningarna som också bevisade hur nöjd du var med tillvaron,
tillvaron som du förgyllde för oss alla.
Vi saknar...
Ditt försynta gnäll,
gnället som talade om för matte att magen var hungrig.
Vi saknar...
Dina tunga lufsande steg
då du lufsade runt & såg till att alla var okej.
Nu när sofflocket är tomt...
det är så tyst...
inga ljud av snarkningar eller kurrande mage
dina skålar står så tomma,
lika tomma som hålet du lämnat efter dig...
Tyvärr så orkade inte dina små knubbiga ben bära upp den underbara , ljuvliga kropp längre.
ÄLSKLING VI SAKNAR DIG SÅ !
-----------------------------------------------------------
Hittade en dikt idag som min dotter Linda skrev till Jenkins när han gick bort för några år sedan. Hon har alltid älskat att skriva dikter, och gör det ganska bra tycker jag.
ÄLSKADE VÄN
Dina ögon så djupa, djupa som de vackraste hav.
Precis som havet kunde de alltid tindra
Och fick hela världen att glimma
Glimma upp som en sol
En sol likt ditt hjärta
Det hjärta som gav ömhet och värme
Men aldrig någon smärta.
Du var oss alltid så nära,
Nära som den lugnaste vind
Den varma sköna vind som alltid är så nära
Och smeker vår kind.
Men nu.
Nu har havet slutat, slutat att tindra
Solen ge värme
Världen att glimma.
Nu vår vän är du inte längre här
Men vi hoppas att du evigt förstår
Att det är dig vi för alltid kommer hålla kär.
TILL ÄLSKADE JENKINS
VI SAKNAR DIG!!!!!
|
|
|
|
